Apr 06 2013

Livet med en hund under utredning för allergi.

Publicerades av kl 12:08 e m i Nyheter

Känns som en berg och dalbana. Vi har levt med detta kliande sen i september 2012 och jag får erkänna att jag är rätt matt efter alla turer! Det som vi trodde var rävskabb till en början och som behandlades därefter visade ju efter ett blodprov i januari 2013 att det inte alls var det. Då, i alla fall. Det kan mycket väl ha varit rävskabb i september. Jag bokade iaf in besök hos den mest kompetenta i Europa på hudsjukdomar, Kerstin Bergvall på Djurakuten här i Stockholm. Till en början var vi väldigt positiva, det verkade vara en simpel hudinfektion som borde kunna behandlas med bad. Men nejdå, när vi tog bort kortisonet satte denna enorma klåda igång – det är så illa att Crille kliar sönder sig. Det blev då bestämt att det skulle allergiutredas – och starten hette test för födoämnesallergi under 8 veckor.

Ingen enkel resa precis, han får bara äta detta dietfoder Royal Canin Anallergenic och absolut inget annat. Inga märgben, inga grönsaker och ffa inget ätbart utomhus och då blir det mest koppelpromenader. När jag släpper honom måste jag vara 110 % säker på att det inte finns något smarrigt i busken :-) Inte det enklaste med en dalmatiner – tack o lov är Crille en duktig kille som inte är helt matfixerad!

Tyvärr har inte detta födoämnestest slagit så väl ut – han har faktiskt blivit sämre i huden även om klådan har varit hyfsat lugn, med hjälp av kortison. I mitten på mars tog jag detta kort

Smittad av röda hund?

Smittad av röda hund?

Inte så snyggt, precis…Jag bestämde i början på veckan att det fick vara nog och bokade in en ny tid på Djurakuten. Då ”min” veterinär var sjuk fick vi träffa Katarina i torsdag 4/4 och det togs en massa prover, inkl ett blodprov som är inskickat för analys gällande ev kvalsterallergi. Då vi ”bara” har 2 veckor kvar på elimineringsdieten ska vi fullfölja den. Dessutom fick han antibiotika, enligt tidigare resistensbestämning. Det är första gången han får det och resultatet kan skådas nedanför…

Crille 2013-04-06 002Crille 2013-04-06 001

Efter ett dygn såg det ut såhär och till min stora glädje är han i stort sett helt klådfri. Även om jag inte helt tror på glädjeprognosen att detta skulle vara en mirakelmetod kan jag iaf få hoppas lite! Detta är som jag säkert nämnt tidigare, det i särklass mest påfrestande jag någonsin upplevt under alla våra år med dalmatiner, 35 närmare bestämt :-) Att jag dessutom under alla dess år har varit trogen en och samma utfodring med några års undantag har gjort att jag haft väldigt svårt att acceptera en ev födoämnesallergi. Det verkar som jag har rätt i det :-) även om jag hade föredragit det framför en kvalsterallergi. Men, men vi är inte där än, provsvaret kommer om ca 14 dgr! Kram på er alla och återigen tack till er som hört av er.

4 Kommentarer, skriv du oxå!

4 Kommentarer, skriv du oxå! till “Livet med en hund under utredning för allergi.”

  1. Matilda Ilvonenon 06 Apr 2013 at 12:20 e m

    Vad härligt!!! Hoppas det fortsätter åt denna riktning nu och att ni slipper den förbannade klådan kram på er :)

  2. Susanne Thellon 07 Apr 2013 at 4:23 e m

    Ja klådhundar är nog det värsta som finns. Det finns i regel inga enkla lösningar. Jag har massor med års erfanhet att leva med allergihundar då jag hade en tik i nästan 13 år som var allergisk mot nästan allt, såväl atopi ( fast det var inte riktoigt uppfunnet på den tiden än på hund) som svår födoämnesallergi. Hon tålde endast lammkött och kött från klövvilt – inte helt lätt när man inte är jägare själv. Denna tik levde på Kortison från det hon var 5 månader gammal och sedan under hela sitt liv i varierande doser. Hon klarade denna medicinering jättebra, fick inga som helst biverkningar, blev inte ens tjock fast hon drack en hel del tidvis.
    Hade senare en hane som vid drygt 18 månaders ålder började klia sig så jag kontaktade hudspecialist och han konstareades varande atopiker och tålde inte heller vete. Försök gjordes med sensibilisering, men det fungerade inte så bra, varför han i början fick gå på Kortison i små doser därefter satt vi in Efavet Regular som kosttillskott samt satte honom på Atarax. Och se han slapp klådan och fungerade utmärkt. När han kom upp i 7-årsålder kunde jag skippa Ataraxen och han var fortfarande klådfri om jag inte gav honom något att äta med vete i. Sen levde vi lyckliga de återstående åren. Tack och lov hade han aldrig hudförändringar då jag hann mota ”Olle igrind” innan han fick hudinfektioner. Hanhade aldrig en plita eller en sönderslickad tass.
    Problemet idag är att man inte kan tävla alls med en hund som går på medicinering p.g.a. dopingbestämmelsernas karenstider.
    Då blir livet lite tråkigt om man vill ställa ut eller tävla i någon annan hundsport.
    Jag tycker verkligen synd om dig Monika men framför allt är det synd om Krille när han är inne i sina kliperioder. Min erfarenhet av Kortisonbehandling när inget annat hjälper är mycket positiv. Visst finns risker med Kortisonbehandlingar bl.a. Cushing sybdrom, men det är bättre att hunden lever kortare tid med ett bra liv än ett långt liv i ett helsicke.
    Ha det bra
    Susanne

  3. Sofiaon 10 Jan 2014 at 10:54 e m

    Hej! Jag hittade hit via Google.

    När jag läser din historia är det som om jag själv skrivit den! Jag har gått igenom precis samma procedur med min aussietik. Kortison, antibiotika, antiskabbmedel, atarax, rengöring, schamponering .. Ja, allt. Vi trodde länge att det var skabb men problemen fortsatte och till slut hade hon bitit bort all päls på lårkanten och under svansen.

    Till sist var veterinären ledsen att behöva berätta att jag fick ge upp hoppet om att det bara skulle vara skabb. Min hund åt anallergenic i 8 veckor och blev då helt återställd. Då genomfördes en provokation då vi gav henne alla sorters mat, godis och ben. Hon blev direkt sämre. Nu har hon ätit anallergenic i ytterligare tre veckor, men under julen fick hon olyckligtvis i sig choklad och nu är hon dålig igen. Hon biter sönder sin hud så att det bildas sår som blir infekterade. Om det fortsätter tuggar hon bort pälsen igen. Jag är rädd att det inte bara handlar om födoämnesallergi..

    Problemet med min hund är också att de här besvären gör henne frustrerad och svår att ha att göra med. Hon har kamp i sig som knappt kan hanteras när hon är sjuk.

    Hur har det gått för dig och din hund?

    Jag är så glad att jag hittade hit!
    Sofia

  4. Sofiaon 07 Apr 2015 at 7:27 e m

    Hej igen Monika,

    Tack för att du svarade på min förra kommentar! Min blogg har legat i dvala så såg jag inte ditt svar förrän nu.

    Vad tråkigt att höra att du fick ta bort din hund. Jag har full förståelse och gick i samma tankar när min tik var som sämst. Freja är nu 2,5 år och ett blodprov visade att hon, förutom foderallergin, är allergisk mot olika sorters kvalster. Jag har börjat ”hyposensbilisera” henne med ett vaccin i form av sirap som hon får i munnen. Jag påbörjade detta i oktober 2014 och hoppas se resultat vad det lider. Hon äter också en lägre dos kortison. Så, med allergifoder och kortison håller sig sjukdomen stången. Ibland tänker jag på hur enkelt allt hade varit om hon inte varit sjuk, men det är ju en kronisk åkomma så det är bara att gilla läget och göra allt som går tills det inte går längre.

    Tack igen för ditt svar! Jag hoppas verkligen att du aldrig behöver uppleva samma sak igen.
    Hälsningar Sofia

Trackback URL | Kommentarer RSS

Skriv gärna din kommentar