Maj 27 2015
Livet är orättvist och grymt
VÃ¥r fina Leo finns inte mer – förra torsdagen (23/4) kom vi verkligen till vägens ände dÃ¥ urinstenar helt blockerade sÃ¥ han inte kunde kissa. I valet att operera honom för tredje gÃ¥ngen pÃ¥ 5 mÃ¥nader eller lÃ¥ta honom slippa lida mer var valet lätt. För hans skull – jag är fortfarande helt förtvivlad och saknaden efter honom känns mellan varven helt ohanterlig. Som min granne sa: vÃ¥ran solstrÃ¥le pÃ¥ Nissastigen finns inte mer, det är totalt mörkt. Ja, precis sÃ¥ känns det.
Leo blev en kort och väldigt fin parentes i vÃ¥ra liv – alltid lika glad och lättsam. Han smälte in i alla sammanhang och var den finaste, fina. Det känns sÃ¥ fruktansvärt orättvist att vi inte fick mer tid tillsammans.
Vi kommer aldrig att glömma dig, Leo <3 du finns i en speciell plats i våra hjärtan.