aceofspades.se

Fast vi har haft vetskap under lÃ¥ng tid och sen i april 2017 kunskap om att det var nÃ¥got galet med Maltes ben är det just nu en klen tröst. Det är SÃ… tomt, Malte gjorde verkligen skäl för sitt namn, Spotnik’s Music Maker, dÃ¥ han alltid uttryckte glädje i form av allehanda olika ljud.

Många har frågat mig vad som var problemet med honom. Diagnosen heter Retained Cartilage och är en oerhört sällsynt form av osteochondros. Vi såg redan när Malte var dryga 4 månader att något var på tok. Han hade enorma tillväxtknölar på frambenen och vi tyckte även att ena frambenet inte såg helt OK ut. Röntgen visade inget mer än att han växte fort, vilket vi försökte bemöta med att inte ge alltför mycket protein och att han inte skulle överansträngas. Hela tiden hoppades vi på att det skulle bli bättre när han vuxit klart, även om dom förhoppningarna var väldigt små. Benet blev absolut inte bättre, snarare tvärtom. Trots detta visade han aldrig att han hade ont eller haltade. Han utvecklade enorma muskler på bakbenen som säkert hjälpte till. Tyvärr hade det också sitt pris att han la hela tyngden på bakbenen då han sista tiden även visade på att bakbenen inte höll längre.

Vi åkte och röntgade honom när han var dryga 2 år, i april 2017, efter ett besök hos veterinär Monica Stavenborn som inte heller kunde ställa en diagnos. Hon remitterade oss till Bo Ernborg vid Täby Kyrkby Veterinärklinik som efter röntgen kunde ställa denna trista diagnos.

Vi provade att sätta in höga doser av smärtstillande de sista månaderna, men det var ingen som helst förändring. Det är inte ett värdigt liv för en hund att inte kunna hänga med på en långpromenad, springa med sina kompisar eller ha svårt att hoppa in i bilen.

VÃ¥rat varmaste TACK till bÃ¥de veterinär Monica Stavenborn och till Täby Kyrkby Veterinärklinik med veterinär Bo Ernborg med all personal som hjälpt till med allt gällande Malte – vi hade tur att bli remitterad dit dÃ¥ han är en av fÃ¥ veterinärer i Sverige som har erfarenhet av Retained Cartilage.

Så här såg röntgen bilden ut, ingen rolig syn precis.

Eller ganska ofta, iaf när det gäller hunduppfödning. Det blir inte nÃ¥gra valpar i Ã¥r dÃ¥ den tilltänkta tiken ”Kirri” – Ace of spades Kate Bush är avläst med C pÃ¥ sina höfter av SKK.

SÃ¥här ser alltsÃ¥ hennes höfter ut – själv tycker jag att de är mer bra än dÃ¥liga – finns inga pÃ¥lagringar, kulorna ligger bra i skÃ¥larna. Visst ser jag att det finns detaljer som kunde ha varit bättre och dÃ¥ är det väl sÃ¥ att det bedöms som C. HÃ¥rt och lite väl petigt, tycker jag Har inte bestämt mig för om jag ska överklaga beslutet till Nordiska Panelen och även om det skulle göras och bli ett bättre resultat kommer Kirri vara för gammal för att paras när vi vet resultat pÃ¥ det. Jag blev naturligtvis oerhört besviken över resultatet, det finns inte mycket kvar av blodet bakom Kirri och nÃ¥got jag är angelägen om i uppfödning är att bibehÃ¥lla genetisk mÃ¥ngfald och att sträva mot en lÃ¥g inavelsgrad. DÃ¥ är det viktigt att vi fÃ¥r in fler av de hundar som har en ”annorlunda” stamtavla!

Det var ocksÃ¥ med dessa tankar jag ansÃ¥g att det skulle vara värt att ta valpar pÃ¥ henne trots att hon faktiskt har ett färgfel, en s k blaffa. Med alla hennes kvalitéer och fina rasdetaljer samt typ hade det varit intressant! Även att se hur mÃ¥nga blaffor som hade fötts – personligen tror jag inte det skulle varit flera än vad som kan räknas som normalt. Viktigt ocksÃ¥ att komma ihÃ¥g att blaffor är ett färgfel, inget som hunden lider av utan endast ett skönhetsfel. Betydligt mindre allvarligt än t ex rena hälsofel som allergi, urinstenar och dövhet!!

Nu fÃ¥r vi istället vänta pÃ¥ att vÃ¥ran kroatiska Maggan – Lacrima Christi Cradle oflove, ska växa till sig och iaf bli runt 3 Ã¥r innan vi kan hoppas pÃ¥ en kull. Förutsatt att hon är fri pÃ¥ sina höfter och armbÃ¥gar dÃ¥ – meriterad är hon redan dÃ¥ hon fick excellent pÃ¥ sin hittills enda officiella utställning. BAER-testad är hon ocksÃ¥ (+/+) sÃ¥ det slipper vi tänka pÃ¥ :-). Dessutom har jag hittat en hanhund som jag verkligen ser fram emot att bÃ¥de fÃ¥ träffa och hÃ¥lla tummar för att han passerar alla hälsokontroller och även kan bli meriterad pÃ¥ ett eller annat sätt.

Maggan pÃ¥ Hundmässan i Stockholm december 2016 – hon är en härlig, rolig hund med mycket personlighet. Blir roligt att följa hennes utveckling framöver.

Efter 2016 som blev ett händelserikt Ã¥r ser vi fram emot det nya Ã¥ret! Jag har efter mina avslutade studier flyttat hem till Bagarmossen igen – framtiden fÃ¥r utvisa vad som händer med jobb och eventuell flytt…Just nu känns det som jag behöver lite tid att tänka efter

Vi planerar även att ha en valpkull under Ã¥ret. Nu ska det först bÃ¥de HD och AD-röntgas samt BAER-testas – när de förmodade positiva resultaten kommit är det dags att gÃ¥ vidare i planeringen. Det är 6 Ã¥r sen vi hade en kull senast och det minsta jag kan säga är att det är sÃ¥ spännande och roligt att planera för en valpkull igen. Om ett par veckor bör vi veta om resultaten pÃ¥ hälsotesterna är OK!

Och hur uttjatad meningen Livet gÃ¥r vidare än är, tycker jag den passar bra nu. Trots att vi flera gÃ¥nger har tyckt att oturen har grinat oss i ansiktet med alla vÃ¥ra hundar de senaste Ã¥ren, och även andra saker, landar vi fortfarande med att dalmatiner är vÃ¥ran ras. Jag har haft mÃ¥nga funderingar pÃ¥ andra raser men fortfarande inte hittat nÃ¥gon som känns självklar. SÃ¥ nu blir det en till! Lilla ”Maggan” kommer landa i Sverige i mitten av juni – dÃ¥ är hon dryga 15 veckor. Hon kommer frÃ¥n Kroatien och heter i stamtavlan Lacrima Christi Cradle of Love. Och sÃ¥ här sÃ¥g hon ut för nÃ¥gra veckor sen

Så roligt det ska bli när hon äntligen kommer!

Malte – Spotnik’s Music Maker – gör vad han kan för att fylla ut tomrummet efter Daisy. Som hans namn antyder, han är rätt musikalisk av sig och det visar sig främst när han blir glad – dÃ¥ är det mycket snack pÃ¥ Maltes alldeles speciella sätt, han sjunger När han fattar att det är dags att gÃ¥ upp pÃ¥ morgonen brukar vi belönas av att höra Malte uttrycka sitt gillande. Annars är det väldigt tyst…..och det kommer ta tid innan vi Ã¥terhämtar oss efter denna totalchock som det blev efter Daisys bortgÃ¥ng.

Daisy – SVV-15, CIB o NORDUCh Ace of Spades Imagine var en klart lysande stjärna pÃ¥ jorden och nu lyser hon vidare pÃ¥ himlen. VÃ¥r CrazyDaisy som kunde vara den roligaste, knasigaste och mest underbara hund som kan tänkas.

Hon levde verkligen ett lÃ¥ngt och bra liv – typiskt att när vi hade hittat ett bra preparat för hennes leder blev det helt andra orsaker till att hon fick vandra vidare – magomvridning. NÃ¥gra har frÃ¥gat hur man undviker detta och mitt svar är att det gÃ¥r inte. För visst ska hundar fÃ¥ gÃ¥ ut och visst ska de fÃ¥ mat? Det är ju detta som är deras liv! Men som med allt annat gäller sunt förnuft, kanske inte hÃ¥rdmotionera och ge stor mängd mat alltför snabbt inpÃ¥.

Saknaden är hemsk, det har varit mÃ¥nga av vÃ¥ra hundar som ryckts bort frÃ¥n oss de senaste 4 Ã¥ren – Leo och Crille alldeles för unga och Mynta o Daisy, 2 gamla tanter som iofs uppnÃ¥tt aktningsvärd Ã¥lder men som vi trodde hade fler Ã¥r kvar. SÃ¥ blev det inte.

Trodde inte det skulle bli en ny dalmatiner sÃ¥ fort, men att vara utan hund fungerade inte alls… Jag fick lÃ¥na hem Daisy frÃ¥n kära mor, men dÃ¥ var hon utan hund o dessutom trivs Daisy bättre pÃ¥ landet Det blev ganska fort helt klart att det skulle bli en dalmatiner till.

Tur för mig att det fanns valpar hos en uppfödare som jag har stort förtroende för – tack Helle Höie, kennel Spotnik i Norge för förtroendet att lÃ¥ta ”Malte” komma till Sverige!

Nu har han varit hos oss i dryga 2 veckor – han tog tÃ¥gresan frÃ¥n Oslo t Stockholm pÃ¥ bästa sätt, dvs han sov mest o mellan varven lycklig över alla människor som ville hälsa.

Han är absolut ingen ersättning för Leo – men han fyller ut ett tomrum pÃ¥ sitt alldeles egna sätt <3 duktig är han ocksÃ¥ - helt rumsren, väldigt bra socialiserad frÃ¥n sin uppfödare och är precis som en valp ska vara!!

VÃ¥r fina Leo finns inte mer – förra torsdagen (23/4) kom vi verkligen till vägens ände dÃ¥ urinstenar helt blockerade sÃ¥ han inte kunde kissa. I valet att operera honom för tredje gÃ¥ngen pÃ¥ 5 mÃ¥nader eller lÃ¥ta honom slippa lida mer var valet lätt. För hans skull – jag är fortfarande helt förtvivlad och saknaden efter honom känns mellan varven helt ohanterlig. Som min granne sa: vÃ¥ran solstrÃ¥le pÃ¥ Nissastigen finns inte mer, det är totalt mörkt. Ja, precis sÃ¥ känns det.

Leo blev en kort och väldigt fin parentes i vÃ¥ra liv – alltid lika glad och lättsam. Han smälte in i alla sammanhang och var den finaste, fina. Det känns sÃ¥ fruktansvärt orättvist att vi inte fick mer tid tillsammans.

Vi kommer aldrig att glömma dig, Leo <3 du finns i en speciell plats i våra hjärtan.

Brukar alltid skriva nÃ¥got pÃ¥ det nya Ã¥ret ofta är det förhoppningar om att det nya Ã¥ret bara ska bli bra. SÃ¥ blir det inte i Ã¥r…

VÃ¥ra valpplaner är lagda pÃ¥ is – det blir inga valpar detta Ã¥r. Och de kommande planerna ser lite annorlunda ut! Vi Ã¥terkommer när det finns mer att berätta.

Det gÃ¥ngna Ã¥ret lägger vi till handlingarna – mest positivt är flytten till Bagarmossen. Jag o Leo stortrivs – mest i Nackareservatet sÃ¥klart, men även med grannar och den sköna stämningen som rÃ¥der här.

Det negativa, som min hand i gips

och att Leo är opererad 2 gÃ¥nger under hösten, vill jag bara förtränga och hoppas pÃ¥ att slippa bli bjuden pÃ¥ liknande överraskningar detta Ã¥r…

Att vÃ¥ran älskade, fina Mynta fick sluta sina dagar i augusti var inte heller vad vi räknat med – trots att hon var fyllda 12 Ã¥r var hon in i det sista pigg o glad. Det är fortfarande ett STORT tomrum efter henne, men härliga minnen försvinner aldrig

Kram till alla och en förhoppning om ett gott nytt år!

Det är så tomt och tyst utan dig. Vi saknar ditt skrattande och skruvande, t o m ditt skällande i tid och otid

Vi hade förmÃ¥nen att fÃ¥ ha dig hos oss i mÃ¥nga Ã¥r, det gör inte sorg och saknad mindre – snarare tvärtom. SÃ¥ smÃ¥ningom kan vi nog minnas dig med mÃ¥nga och stora leenden, du var alltid en solstrÃ¥le i vÃ¥ra liv med allt du hittade pÃ¥ under Ã¥ren.

Vi minns dina sista dagar tillsammans med oss pÃ¥ Bornholm dÃ¥ du fick följa med som bästa sällskapsdamen DÃ¥ var du pigg och glad, men det tog inte mÃ¥nga timmar efter vi kommit hem som vi förstod att det var riktigt illa ställt med dig. Du ville inte ha nÃ¥gon mat och ville bara sova i din biabädd. Du fick fortsätta att sova gott, vÃ¥r fina lilla Myntis …..